Min nya passion

Bakgrunden är att jag som ung man arbetade i Frankfurt/Main under ca. två år. Den lilla fritid som man hade på den tiden i restaurangbranschen utnyttjade vi ungdomar effektiv med att leva livet, vilket innebar att man hela tiden sökte efter nya nöjen och lokaliteter. Ett kvarter av Frankfurt heter Sachsenhausen, som var känd för sina äpplevin-krogar. Eftersom äpplevin föll oss ungdomar i smaken började vi "häcka" i detta kvarter av den stora staden. Jag har aldrig senare kommit i kontakt med äpplevin, bortsett från dåliga kopior av hemmabryggare. Eftersom jag förra året kom över ett utmärkt äpplemust på SÖVDE MUSTERI och jag egentligen bör avhålla mig från söta drycker kom jag ihåg upplevelserna i Sachsenhausen. Jag påminde mig om att man kan jäsa bort sockret i musten, som då blir till alkohol. Sedan är det beroende på min kunskaper, hur bra den färdiga produkten blir. 

 

Efter närmare 35 års erfarenhet av vinskapande, kunde jag inte motstå frestelsen att vinifiera 50 liter äpplemust. Till saken hör också att vi samlade ihop ca. 130 kg äpple som musteriet pressade till must utan vare sig socker eller kemikalier för hållbarhetens skull. I princip är det samma tillverkningsprocess som om man har druvmust som utgångsläge. Det är emellertid mycket passning, särskild i slutskedet av processen. Eftersom äpplesyran är mycket aggressivt är det viktigt att avbrytar jäsningen när det återstår ca. 6-7 öchslegrader(1 öchslegrad är ca. 2,25 gram restsocker per liter vin) 

Musten innehöll ca. 60 öchslegrader. Det räcker inte till för att få fram en bra produkt, som håller 11,5 % alkohol. Målet är inte att få en hög alkoholhalt, men eftersom alkoholen är vid sidan om sötman en viktig smakbärare.är det en viktig detalj som skapar balansen i vinet. 

Nu är det inte mycket mer att göra för mig. "Godingarna" ska nu mognar till under minst 6 månader i Fjärilsgårdens källarvalv. Det svåra är att inte faller för frestelsen att prova för mycket i förtid. Visst tycker jag att äpplevinet blev extremt bra, men jag hoppas att den aggressiva åppelsyran omvandlas (malolaktiska jäsningen) till den mildare mjölksyran. Det är med spänning som jag emotser denna förändring. När det gäller viner som baserar sig på druvor sker denna process ofta helt automatiskt. Visst hade jag kunnat hjälpa till lite genom att tillsätta mjölksyrebakterier i äpple- vinet, men jag tycker inte om att manipulera vinet, jag vill ha ett vin på sina egna villkor.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

2014 års etikett, akvarell av Gunilla Rentzing

Under året 2014 har jag utvecklat min nya passion med flera omgånger äpplevin.

I princip har jag gjort på samma sätt som året 2013. Precis som i allt skapande ger övning färdighet. Ordspråket "Repetition är kunskapens moder" kan tillämpas i all vinskapande, att man också kan råka ut för motgånger är ganska naturligt.

2013 använde jag must från musteriet som fanns på flaska. Den var för hållbarhetens skull pastöriserad (upphettad) Det var ok. Jäsningen kom igång utan problem när socker och vinjäst tillsattes. 

I år bestämde jag mig för att använda RÅSAFT, som direkt kommer pressen. Råsaften är inte filtrerad, därför finns det ganska mycket fruktkött med.Varför kan man fråga sig. Enkelt, som hängiven vinskapare är det ju druvor som ligger mig närmast om hjärtat. Druvmusten kommer direkt från pressen, den blir inte processad. Jag ville komma druvmustviner så nära som möjligt. I min värld innebär begreppet VIN att den bara tillverkats av druvor. Viner av andra frukter har i min värld fått beteckningen GODA ALKOHOLHALTIGA DRYCKER. Genom att använda råsaft av äpplen tycker jag att jag kommer vinskapandet närmare. 

 

Att använda råsaft innebär nya utmaningar och en annan behandling, som ställer tidigare erfarenheter på huvudet. 2014 år äppelvintillverkning blev mycket bra, med mera arbetkrävende.

2014 års plommonvin
Akvarell av Gunilla Rentzing

2014 års överraskning bjöd vårt gamla plommonträd på.

Vi tyckte redan för ett antal år sedan att det skulla tas bort. Av någon anledning blev det inte så, och väl var väl det. Plommonträdets få grenar bjöd på en rekordskörd på 50 kg. Vad göra med alla plommon? 10 kg omvandlades till en välsmakande marmelad, för resten fanns bara en lösning. Jag bestämde mig för att ta jobbet på mig och göra vin av dessa. Hur ska man gå till väga egentligen? Som tur är finns ju Google. Efter en djupdukning på ett par timmar hittade jag ett sätt, som jag tyckte skulle hålla och ge en möjlighet för ett bra resultat. Tillvägagångssättet hade jag aldrig prövat tidigare. Men jag prövade och det fungerade bra, fast det var många moment som var okända för mig. Det knepigaste var klarningsprocessen. Jag tyckte inte att resultatet motsvarade mina krav och förväntningar. När det gäller vinets klarhet anser jag att det gamla ordspråket "Ett grumligt vin är som en blind skönhet" är en grundprincip i mitt vintänkande. Ett vin som inte kristallklart ska inte fyllas på flaskan utan i vasken. Just nu står jag inför detta beslut. Eftersom jag använde två jäskärl á 25 liter blev resultatet så olika som det bara kan bli. 20 liter från det ena kärlet hamnade på flaskan, kristallklar och välsmakande. Den andra halvan blev välsmakande men en aning grumligt. Än idag finns detta vin i kärlet och en mycket långsamtklarningsprocess pågår kan jag konstatera. nästan 3 månader är en alldeles för lång tid för denna process. Även detta vin borde nu ligga på en väl igenkorkad butelj för att inte komma i kontakt syre, som påverkar drycken negativt eftersom det finns risk för oxidation, som påverkar smaken. Ännu har det inte inträffat, har jag kunnat konstatera, men tiden rinner snart ut, tror jag. Jag hoppas att vårt plommonträd kommande år fixar en ny skörd, då blir det en ny omgång vin, förhoppningsvist med mindre problem. 

25 buteljer välsmakande kristallklara något rosafärgat plommonvin väntar på sällskap av sin något försenade andra halvan

Inte kristallklar men ok om man anväder mörka glasögon

BÄTTRE TUR NÄSTA ÅR

Den andra hälften av plommonvinet har nu hamnad på buteljen, ungefär fyra månader senare är första halvan. Det var mycket om och men, den ville helt enkelt inte uppfylla mina krav, att bli kristallklar, en av mina krav.

Det var nära vasken ett antal gånger, men till slut blev det något så när acceptabelt. Sätter man på sig solglasögon kommer man inte att se den lilla slöjan.

Bättre tur nästa år, alltid finns det några överraskningar i vinskapandet, men denna gång accepterar jag att bli överlistad av naturen.